Låt oss hoppas på bönhörelse

Publicerad i Efter Arbetet den 27 mars 2009

När Fredrik Reinfeldt i förra veckans TV-duell med Mona Sahlin skulle förklara varför regeringen inte gör någonting, spelade han ansvarsfull rikshushållare. Men den rollen klär inte en person som sänkt skatter för i första hand bättre bemedlade med i runda slängar 85 miljarder. Och detta när statsfinanserna försämras i rekordfart.
Vänsteroppositionen ”vill låta sedelpressarna rulla”, försökte Reinfeldt.
Vet statsministern vad han snackar om?

I USA, där har man startat sedelpressarna. Där köper nu centralbanken statsobligationer för glatta livet. Men jag har inte hört någon i oppositionen föreslå så drastiska metoder här hemma. Inte än. Det är förresten inte tillåtet för Sveriges Riksbank att finansiera offentliga utgifter, alltså att starta sedelpressen. EU:s regelverk förbjuder det.

Om investeringar och välfärdssatsningar finansieras med högre skatteuttag, t ex från höginkomsttagare på gräddhyllorna i Vellinge eller på Lidingö eller genom att staten via Riksgäldskontoret lånar upp pengarna på marknaden, så innebär inte det att man använder sedelpressen, bara sunda förnuftet.

Nog finns det väl någon på finansdepartementet som kan berätta det för Reinfeldt. Kanske statssekreteraren Ingemar Hansson, rekryterad av Anders Borg från Konjunkturinstitutet och numera i högerns tjänst. Själv minns jag Ingemar Hansson som en klädsamt radikal ung vänsterman i SSU Frihet i Lund på 70-talet.

Han kan väl tänka om igen. Vi får hoppas på Ingemar.


Nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman är orolig för situationen i Europa.
Ja, han skriver i New York Times den 16 mars att den oroar honom långt mer än den i USA. Och då handlar det inte om det vanliga klagomålet i USA, att Europa har för höga skatter och alltför frikostiga sociala förmåner. Tvärtom, sådant är fördelaktigt för Europa, välfärden fungerar som ”en kudde” i kristider, påpekar Krugman.

Det är bristen på ledarskap och kraftfulla åtgärder för att häva krisen som bekymrar honom. Krugman har kritiserat Barrack Obamas stimulanspaket för att vara alltför litet, ”but America´s actions dwarf anything the Europeans are doing”, d v s USA:s agerande ställer allt som européerna gör i skuggan.
Europa styrs idag med några få undantag av högerregeringar. Det kan komma att stå oss dyrt.


Faktum är att det finns en svensk borgerlig tradition att drabbas av handlingsförlamning och istället åberopa högre makter när det krisar till sig. Är det inte de fria marknadskrafterna så är det något annat.

Folkpartisten Per Ahlmark har främst gått till historien för att han någon gång på 70-talet önskade ett halvt tusental uppsagda L M Ericsson-arbetare i Olofström ”lycka till”, när han steg in i taxin. Och 1992 när partikollegan Birgit Friggebo tillsammans med dåvarande statsministern Carl Bildt, på ett möte om invandrarfientlighet och rasism i Rinkeby, tyckte att det blev för stökigt, utropade hon desperat: "Nu tycker jag att alla vi i denna lokal tillsammans sjunger We shall owercome”.
 

Häromdan hamnade tidningen Dagen på mitt skrivbord. Den kallar sig ”obunden på kristen grund”, men jag kallar den kristdemokratisk borgerlig. Dagen gav en osminkad bild av stämningsläget inom borgerligheten.

I huvudet på tidningen fanns Dagens bibelord denna dag den 18 mars. ”Du är min klippa och min borg. Du skall leda mig, ditt namn till ära.”
Huvudrubriken på förstasidan handlade om krisen inom bilindustrin, om SAAB och Trollhättan. ”Vi skall be om 10 000 nya jobb”, löd den.

”Vi kommer att be specifikt för olika företag och områden, men också be om tiotusen nya jobb till regionen”, förklarade Lars Ivar Nilsson som är pastor i Trollhättans pingstförsamling.
Låt oss hoppas på bönhörelse, men vår herre har mycket att stå i nu. Det är väldigt många som ligger på knä runt om i världen.


Till sist vill jag utan omsvep erkänna att jag slarvat, vilket tidningens kvalitetskontrollanter påpekat. Inte så att jag suttit och sovit i någon fondstyrelse när VD:s pensionsavtal klubbades, men förra veckan skrev jag att Göran Tunhammar är VD för AMF. Han har visserligen varit VD men inte där utan i Svenskt Näringsliv. Tunhammar är ordförande i AMF:s styrelse och till råga på allt landshövding i Skåne län.

Nuvarande VD för AMF heter Ingrid Bonde och kommer från Finansinspektionen där hon var chef för tillsynen av banker och andra finansiella företag.
Tunhammar, LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin och de andra i styrelsen försöker nu prata bort sitt ansvar för de måttlösa utsvävningarna.
”Det är åt helvete”, sa Kenneth Björkman, ordförande i Skånes LO-distrikt, när han kommenterade saken i Ekot. Det är ganska precis vad det är. Björkman lär i alla fall få sitta kvar och blir säkert omvald.
 

De borgerliga har kommit till insikt om det förkastliga i bonusar efterhand som media rapporterat. Anders Borg, som för inte så länge sedan släppte loss direktörerna i de statliga företagen, har nu gjort en helomvändning liksom Maud Olofsson som helt nyligen försvarade bonusarna så här.
– Ska vi inte ha några resultatlöner alls så kan vi inte ha sopåkare i Stockholm som har det eller byggnadsarbetare som har det heller.