Vårdskandalen Carema avslöjades och diskuterades. Finanskrisen var över och bankerna tjänade stora pengar igen.
Hur kommer vi att minnas 2011? Kanske som året då det uppenbarades
att folkhemmet plundras. Ljuset tändes och där stod riskkapitalisterna och
bonusdirektörerna med händerna djupt nergrävda i skafferiets syltburkar.
Vårdbolaget Carema får väl sägas representera ”state of the
art” – det betyder ungefär den högsta utvecklingsnivån - inom privatiseringsbranschen.
Företaget väger kissblöjor och låter personalen tävla om hur mycket de kan
spara på de gamla. Vinsterna skickas sen in i en så kallad ”räntesnurra” och
går obeskattade till något skatteparadis.
I skolan är det likadant. Resultaten blir sämre, men
vinsterna allt högre.
Det fina apoteksmonopolet
är nu också historia. De nya aktörerna heter sådant som Medstop Holding AB och
Vårdapoteket i Norden AB och ägs av investmentbolag.
Ansvarige ministerns, kristdemokraten Göran Hägglund, och
den borgerliga regeringens mål är höjda läkemedelspriser.
Regeringen slog alltså fast att målet för reformen är "att
den samlade lönsamheten på den svenska apoteksmarknaden inte får vara
väsensskild från den som noterade apoteksbolag redovisar i andra länder". Vinstmarginalen
i Sverige var tidigare 17 procent. Målet är att driva upp den till
EU-genomsnittet som är 35 procent.
Jag har själv konstaterat att
läkemedelsreklamen nu väller in över oss. Vi måste fås att äta mer piller,
antingen vi behöver dem eller ej.
Någonstans i de fina salongerna
gnuggas händer av förtjusning.
Allt ska konkurrensutsättas, också verksamheter
där lika och rättvis behandling är nog så viktigt.
I ett
inslag i SVT:s Uppdrag granskning i
maj i år skildrades hur det kan gå till när parkeringsbolaget Europark
bötfäller felparkerare. Bilder tagna ur en vinkel som gör att parkeringskvittot
bakom vindrutan inte syns används som ”bevismaterial” för att nita oskyldiga
bilister.
Och
häromdan kablades den nyheten ut att ett antal kontrollanter i tunnelbanan i
Stockholm hade fått sparken för att de protesterat mot
pågående, systematiskt fusk. Det är Securitas som sköter ruljansen och som kräver
av kontrollanterna att de skall rapportera in fler kontroller än de gör.
Så här kan man hålla på. Nyheterna om
den stora plundring som pågår har stått som spön i backen under det gångna året.
Det riktigt stora röveriet icke att förglömma, det som pågår i global skala
inom bank- och finanssektorn.
Samma
banker och finansmarknadsbolag som ligger bakom bubblorna och finanskrisen tjänar
nu, nya friska miljarder på de så kallade räntemarginalerna. Och de kräver
ockerränta av skuldtyngda länder, som räddat bankerna men som nu tvingas skära
ner på skolor, vård och pensioner för att kunna betala just ockerräntorna.
Plundring av folkhemmet pågår, men när nyhetsrapporteringen
om ”konkurrensutsättningens” konsekvenser blivit alltför pinsamma har några av
arkitekterna bakom den - skolminister Björklund, socialminister Hägglund eller
finansminister Borg - trätt fram och lovat ta i med hårdhandskarna.
Nu,
har de sagt, måste reglerna skärpas, nu måste det bli bättre tillsyn och noggranna
upphandlingsrutiner.
Tro
mig, det kommer att bli dyrt att ha den regeringen kvar. Skattekronor kommer
att fortsätta rulla, inte för att användas i vården eller skolan, utan för att skärpa tillsynen, för att hålla
profitmaximerarna i örat och kolla så att de i någon mån gör vad de ska göra.
Det
är inget som hindrar, snarare är det logiskt, att borgarna lägger ut också upphandling
och tillsyn på ett antal konsultbolag med lådor i skatteparadisen.
2012 ska det
förresten bli ännu mer konkurrens på spåren. Det finns alltså alla chanser att
en järnväg som fungerar dåligt kommer att fungera ännu sämre.
Ett gott tecken är det dock att boken Det stora tågrånet av Mikael Nyberg, ”den första ambitiösa
granskningen av kaoset på de svenska järnvägarna”, hade sålt slut till jul. Ett
nytryck är på gång på Karneval förlag och i vecka två skall det åter vara
möjligt att få tag på boken.
Hur skall man då
summera 2011. Ja, det var väl egentligen ett ganska bra år. Det var ju då det
klarnade.
2012 bör kunna bli ännu bättre.
Kanske kommer då allt fler till insikt om att vi, som Mikael Wiehe skaldar,
måste ta det gemensamma tillbaka.
Vi fattade inget, vi
stod där som fån
medan tjuvarna snodde allt dom kom åt.
Vi trodde vi drömde, dom trodde vi sov.
Nu ska vi ta det tillbaks.
medan tjuvarna snodde allt dom kom åt.
Vi trodde vi drömde, dom trodde vi sov.
Nu ska vi ta det tillbaks.
Jag önskar er
alla ett riktigt Gott Nytt 2012.
