Publicerad i januari 1993, innan vi blivit medlemmar i EU och innan Öresundsbron byggts.
Jag tycker mig se att det
ljusnar vid horisonten.Vinterstormarna har blåst in nytt syremättat, saltrikt
vatten i Östersjön. Snart leker livet igen för torsken.
Socialdemokraterna har punktat
upp sina krav inför EG-förhandlingarna. Carl Bildt, statsministern säger att
"detta är ett bra dokument". Kanske är han och Per Westerberg beredda
att ge upp den scoutmoral som hittills väglett dem och som går ut på att
Sverige alltid skall vara redo till anpassning.
I USA har Bill Clinton, enligt
uppgifter i den stockholmska lokalpressen, bestämt sig för att föra den tredje
vägens politik, en amerikansk perestrojka mitt emellan marknadsekonomi och
planhushållning.
Det finns hopp för torsken och
för världen.
Vinterstormarna har kommit som
en påminnelse om vilka krafter som egentligen bestämmer. En av stormbyarna
fattade tag i mitt garagetak och kastade det långt ut på åkern.
Men för östersjötorsken var
stormarna räddningen. Den kan inte föröka sig om salthalten är lägre än tolv
promille och det måste blåsa ordentligt med jämna mellanrum för att salthalten
i Östersjön skall hålla sig på torskens fortplantningsnivå.
- Sorgligt nog känner inte
torsken till detta, konstaterade torskforskaren Lars Westin i en kommentar till
problemet.
Han syftade väl på att torsken
försöker fortplanta sig också i vatten där salthalten är för låg. Men detta
måste ju inte bero på att torsken är okunnig om den låga salthaltens följder.
Torskarna tycker kanske som en del däggdjur att det är roligt att fortplanta
sig.
Som tur är känner torsken
däremot näppeligen till att vår glädje över den ökade salthalten mest beror på
att vi har för avsikt att fånga torsken och äta upp den.
Torskfisket kan se fram emot
bättre tider. Fast det dröjer några år.
Möjligen kommer också
brodebatten i ett något annat läge nu. Det har ju ibland hävdats att det
minskade torskbeståndet skulle ha med den kommande Öresundsbron att göra.
Problemet med den argumentationen har i någon mån varit att bron inte funnits
och att saltvatteninströmningen ändå varit för låg. Fast nu stod ju inte bron
där när det stormade in vatten heller så ingen vet ju vad som skulle ha hänt om
den verkligen stått där.
Klart är att det finns
miljöproblem som inte beror på bron eftersom denna inte finns. Men man kan inte
riktigt säkert veta om de ändå inte egentligen skulle kunna bero på bron om den
hade funnits. Det är sånt som gör det så svårt att ta ställning.
Det är ungefär på samma sätt med
EG.
Vi har en massa problem här i
landet. Massarbetslöshet, privatiseringar, sociala nedskärningar, bankfiffel.
Folk tänker depressiva tankar. Ibland får man intrycket att allt elände beror
på EG. Trots att vi inte är med i EG.
I själva verket är det kanske
bara en politisk stormvind som krävs. En vind som sopar undan moderaterna från
taburetterna och vädrar ut nyliberalismen ur kanslihuset. En förändring som
höjer syre- och salthalten i landet så att den ekonomiska fortplantningen, det
kallas tillväxt, kan komma igång.
Rimligtvis kan vårt elände inte
bero på EG eftersom vi inte är medlemmar. Men problemet är förstås att man inte
så noga kan veta om inte eländet hade kunnat bero på EG, om vi verkligen vore
medlemmar. Det är därför socialdemokraterna vill ställa hårda krav i
EG-förhandlingarna.
Ibland tänker jag att det är med
många av landets företagare som med torsken. Sorgligt nog känner de inte till
sina egna fortplantningsvillkor. Därför röstar de på högern.
I själva verket gynnas också dom
av välfärdspolitiken.
Men som sagt det finns klara
tecken på att allt ljusnar.
