Publicerad i Arbetet i februari 1993. I Sverige regerade, enligt regeringschefen Carl Bildt själv, "den mest kompetenta regering vi någonsin haft". En regering som "lyfte politiken från det rutinartade förvaltandets till den skapande statskonstens nivå". Näringsministern hette Per Westerberg och innan halva regeringsperioden förflutit var regeringen utslagen och uträknad.
Sverige är unikt! Det finns inte ett land till i industrivärlden som har en lika
enfaldig regering.
I Sverige skall sedan något
år allt sättas på marknaden. Väl fungerande statliga verk skall bolagiseras och
privatiseras. Det skall konkurreras på järnvägsspåren och i elledningarna, om
barn, studenter, gamla och sjuka.
Inte nog med det! Carl Bildt
och Per Westerberg, han är fortfarande näringsminister, vill att Sverige skall
gå före och visa andra länder hur fin den rena marknadsvägen är. Jag är i och
för sig för frihandel på de flesta områden. Men jag har alltid haft intrycket
att den inte kan genomföras av ett land.
Men medan fransmän, tyskar,
japaner och amerikaner noga bevakar sina nationella intressen och stöttar sin
industri skall nu lilla Sverige avreglera och öppna sina marknader. På så sätt
kan de skyddade och statsunderstödda utländska jättarna käka upp de svenska
företagen. Vi svenskar får liksom förmånen att offra oss för den goda saken.
Som självförtärande scouter skall vi visa de dumma protektionisterna i utlandet
hur fint det är med fria marknader.
Margeret Thatcher är väl en av Bildts förebilder. Och i Storbritannien kan man studera hur
det går när man privatiserar och avreglerar utan att tänka efter före. Thatcher
styckade och privatiserade det statliga elmonopolet. Istället blev det tre
stora privata bolag. Nu skulle det konkurreras till elkundernas fromma.
Ett statligt monopol ersattes
av ett privat oligopol. Nu sysslar 600 byråkrater med prisövervakning och med
att se till så att allt går rätt till på elmarknaden. I Sverige där vi hittills
haft en reglerad elmarknad med stort statligt ägarinflytande sköter en person
på halvtid samma jobb.
I Sverige skall
nu också Svensk Bilprovning utsättas för konkurrens. T ex skall bilverkstäderna
kunna bli godkända som bilprovare. Jag förstår inte riktigt hur detta är tänkt?
Är det tänkt överhuvudtaget?
Är inte bilprovningen en
sorts myndighetsutövning? Själv har jag aldrig betraktat grabbarna på Svensk
bilprovning som vanliga, dödliga bilmekaniker. Deras ord är utan apell. Med sin
rosthacka och sitt protokoll råder de över bilens liv och familjens ekonomi.
Inte kan man lämna över
sådant till bilverkstäderna. De saknar helt mitt förtroende. De vill tjäna
pengar och man skall inte blanda ihop profitintresse och myndighetsutövning.
Varje år kommer ju rapporter om hur verkstäderna fuskar och tar betalt för
reparationer de aldrig utfört.
Antag att samma privata
verkstäder i framtiden både skall besiktiga och reparera! Först möter du
besiktningsmannen i sin blåa myndiga rock. Han knackar sönder underredet och
hittar en massa fel, på karburatorn och differentialspärren och hjulbalansen.
Sen byter han rocken mot overallen. Han erbjuder sig att fixa felen mot en
rundhänt summa. Sen fixar han dem! I varje fall tar han betalt för att ha fixat
dem. Sen tar han på sig rocken igen och godkänner bilen. Kan du lita på ett
sådant system? Det är ju korrupt redan till sin konstruktion?
Man kan också
tänka sig andra varianter. Att besiktningsföretag som inte är så noga etablerar
sig på besiktningsmarknaden för att konkurrera om kunderna. Jag kan föreställa mig
reklamen: "Besiktiga hos oss, mot rimlig ersättning blundar vi för
felen!"
Det är inte så lätt att veta
vilka avarter som blir vanligast på den av kommunikationsminister Mats Odell
avreglerade besiktningsmarknaden. Men förmodligen kommer den att ge jobb åt
sådär en 600 statligt anställda kontrollanter med uppgift att kolla de fritt
konkurrerande bilprovarna.
Och det är klart. På dagens
arbetsmarknad behöver vi alla jobb vi kan få!
